Ett nytt år

Så var det 2015. 
Jag hade en bra nyårsafton tillsammans med mina systrar. Jag var nära hem för båda barnen var ute. Dotter var ensam hemma hos sin pappa med kompisar. De skulle vara hemma hos mig kl 1 och sova här. Son var på fest. 
Tänk, om bara några dagar har jag en 18-åring! 
Jag känner mig inte som att jag är så gammal att ha en så stor son. 
Det är lite sorgligt också. Nu är han stor i lagens mening. Jag kan inte bestämma över honom. Självklart så är det ju regler som gäller även om han fyllt 18 här hemma.
 
Med bästa vet jag inte riktigt hur jag vill ha det. Det börjar bli seriöst nu. Jag vet inte om jag är redo. 
Men jag kan inte släppa bästa heller. Han gör mig så glad.  
Vågar inte öppna mig helt för honom heller. Han vet mycket om X men inte allt. men det bästa med honom är att han inte gett upp fast jag är superkass på förhållande och har svårt att visa känslor. Jag är ju inte van att någon tar i mig, X gjorde aldrig det när folk var i närheten. Bästa tar i mig hela tiden, kramas osv. Jag är ovan med det. Har försökt att förklara men vill heller inte utelämna mig helt. 
Nu har vi inte setts på ett tag för att jag har båda barnen här men han hör av sig jämt och det är jag så glad för!!

Kommentarer
Postat av: Therese Bjärstig

Låter som din bästa är en bra och ihärdig karl som ser ditt värde! Våga å vinn!!! KRAM

2015-01-04 @ 19:49:26
URL: http://lurans.blogg.se/
Postat av: Selma

Håll ditt förhållande med Bästa i din takt och lite i hans. Låter som en bra kärlek du hittat. Min tanke är att mitt nästa förhållande ska lära mig hur man ska ta hand om förhållanden, hur vet jag inte dock. Ser ut som du fått en bra guide..

2015-01-05 @ 06:03:01
URL: http://www.detfixarsigkanske.blogg.se
Postat av: anna

Än är det inte försent att bli sjukgymnast :D

Ta det bara lugnt och gå inte för snabbt fram om du inte vill <3

2015-01-05 @ 20:26:31
URL: http://coachingbyanna.blogg.se
Postat av: Sanna

Förstår din oro, själv har jag varit ensam i fem år och känner mig inte på långa vägar ens redo att möta någon :) Men om jag gör det så måste det nog också vara någon som inte ger upp i första taget :)
Men du han gör dig glad och han verkar behandla dig väl så våga ta steget men gör det i din takt. Man behöver ju inte rusa fram man kan ju promenera och ibland jogga. Fram kommer man till slut men inte lika snabbt :)

2015-01-17 @ 17:02:21
URL: http://sannaovervikt.wordpress.com/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0